Rosling om resurser

Hans Rosling, som tyvärr nyligen avled, har på ett fantastiskt sätt arbetat för en bättre förståelse av vad som hänt och händer i världen.

Memoarboken ”Hans Rosling Hur jag lärde mig förstå värden” skrevs i samarbete med Fanny Hägerstam och ger en spännande skildring av hans liv. Jag sträckläste den och väntar med spänning på boken ”Factfulness” som bör komma under april 2018.

Rosling har även argumenterat för att vi i den rika världen måste dra ner på vår förbrukning av resurser.

Hans Rosling har varit en inspirationskälla för mig. Jag deltog i kursen ”An introduction to Global Health” våren 2016 ordnad av Karolinska Institutet med Hans Rosling som professor. Kursen gavs på plattformen EdX och är gratis och öppen för alla.

Under Rubriken kunskap finns en sida ”Rosling och framtiden

 

Journalism i förändring

Om vi även i framtiden kommer att ha en demokrati beror i stor utsträckning på journalistiken som kunskapsförmedlare. Det är i förmedlingen av kunskap som jag ser en av de största utmaningarna. Får vi som medborgare inte tillräcklig kunskap om den föränderliga värld som vi lever i kommer vi inte att fatta politiska beslut som gör att samhället på ett bra sätt klarar de utmaningar som kommer.

DN med t ex Karin Bojs som vetenskapsreporter en rad spännande krönikörer och ofta bra ledare är för mig bra källa till information. Axsess TV med långa resonemang kring viktiga frågor uppskattar jag. Wikipedia ser jag som en för mig bra källa till snabb information. ”Öppna” artiklar eller sammanfattningar i Google Scolar är viktiga källor till kunskap. Möjligheten att nå internationella databaser t ex med hjälp av Gapminder, med Google som medaktör, är andra sätt att söka information på nätet.

Tyvärr uppfattar jag det som att det finns en trend (eller det kanske alltid varit så) att en stor del av nyheter och debatt ägnas åt att åstadkomma korta slagkraftiga repliker.

Krav på lokala sjukhus skall ge all tänkbar vård är inte realistisk men ger bra rubriker när någon kräver att få föda barn nära hemmet. Det är betydligt svårare att förmedla att vården nu är helt annorlunda än för 50 år sedan. Större säkerhet och krav på allt större resurser ger bättre vårdkvalitet men kräver ofta att vården centraliseras till ett fåtal platser.

Jag har fått en ablation utförd, avdelningen gör ca två per dag eller ca 500 per år. Jag drabbades av ett blodtrycksfall som gjorde att ingreppet tog sex timmar i stället för två. Problemet uppstår någon gång per år. Att endast ett fåtal sjukhus i Sverige utför ingreppet kan ha räddat mitt liv, jag tog och tar gärna restid och lång väg hem mot att få fortsätta leva.

Samma resonemang gäller förlossningsvård, det är när något går fel som resurser och erfarenhet krävs. Att som journalist hävda att politiker och vårdplanerare har rätt och att aktivister för lokal vård i många fall har fel, är en tuff uppgift. Men kommer aldrig argumenten för de impopulära besluten fram, får vi drev mot de politiker som ser till att resurser används på rätt sätt. Naturligtvis måste beslut kunna kritiseras, men argumenten för att sådana som jag skall få fortsätta leva bör vägas in.

Globalt ser jag att vi lever i en period med stora förändringar. Klimatförändringen kommer som jag ser det att leda till stor migration inom de närmaste 20 – 30 åren. Samtidigt stagnerar tillgången på olja och det är långt kvar tills förnyelsebar energi tar över. Antalet människor kommer att öka med ett par miljarder och det finns orsak att tro att livsmedelsförsörjningen kommer i kris.

Stora delar av världen kommer att höja sin standard och Asien kommer att nå vår medelinkomst. Vi har blivit vana med tillgång på billig arbetskraft och ser detta som bestående, men vi har redan nu knappast varor att erbjuda Indien och Kina som de inte kan producera själva till lägre pris.

Har vi inte varor eller tjänster att erbjuda får vi inget i utbyte. Vi i väst måste på nytt bygga upp en konkurrenskraftig industri som kan sälja varor till Asien. För min del anser jag att vi måste sänka våra löner, på allvar bekämpa att förmögenheterna byggs upp med handel inte med produktion och få en mer realistisk syn på vad ”vi har råd med”.

För närvarande är det arbetarna i Asien som producerar de varor som bygger vårt välstånd. Vi behöver för att bygga industrin på nytt en stor mängd nya arbetare, vi har plats för både svenska ungdomar och invandrare i den uppbyggnaden. Har jag rätt, är det ett stort misslyckande att inte journalister och media har kunnat förmedla detta kraftfullare än vad som skett.

Detta inlägg har ingen fast sida (ännu).