Brexit

Det är oroade att Storbritannien lämnar EU. De mycket stora fördelar vi i västvärlden haft (och har) av globaliseringen ser väljarna inte när det finns problem att lösa. Vi behöver på nytt bygga en konkurrenskraftig industri. Tillgången på den mycket billiga energi från olja och kol, som vi vant oss vid, kommer att minska. Klimatförändringen kommer troligen att leda till mycket stora folkvandringar. Matproduktionen kommer att utmanas i många områden.

Detta är inte problem som vi kan undkomma, eller lösa i små nationalstater. Det är stora globala uppgörelser som krävs för att hantera problemen.

Storbritannien var det första landet som industrialiserades och var en mycket stor kolonialmakt. När imperiet var som störst 1922 omfattade det ca 25 % av jordens landareal. Kolonierna försåg Storbritannien med råvaror för de industriprodukter som tillverkades. Råvarorna producerades med mycket låga löner. Befolkningen i Storbritannien kunde på det sättet få ett stort utbyte av den industriella revolutionen. Att det i grunden fanns ett proletariat i kolonierna som stod för stor del av det arbete som ingick i produkterna betraktades som en självklarhet.

Det brittiska imperiet bestod av länder och områden med olika ”status”. De länder med stor befolkning som huvudsakligen fungerade som råvaruleverantörer, har jag markerat med blått på kartan. Röda områden hade en liten befolkning, ofta med europeiskt ursprung.

Sverige och övriga industrialiserade länder i Europa utnyttjade även de råvaruproducerande länder, även om inte hade egna kolonier.

Under de sista femtio åren har i princip samtliga kolonier blivit självständiga och industrialiserats så att de inte längre är beroende av industrivaror från de gamla i-länderna. Det var i det tidiga skedet framför allt arbetskrävande massproduktion som startades.

Denna industrialisering av ”utvecklingsländer” medförde att varuproduktionen flyttades. Eftersom lönerna i dessa länder fortfarande var väldigt låga medförde det att levnadsstandarden i de tidigt industrialiserade länderna, som Storbritannien, steg. Varorna levererades nu helt färdiga, tillverkade med löner som var mycket lägre än de som gällde i i-länderna.

Levnadsstandarden och lönenivån stiger nu snabbt i utvecklingsländerna, som själva i stigande utsträckning tillgodogör sig resultatet av den industrialisering som sker.

De gamla industrinationerna har allt färre produkter att erbjuda genom att både tillgången på billiga råvaror och resurserna för att producera till lägre priser än i utvecklingsländerna försvunnit.

På sikt måste Europa industrialiseras på nytt. Detta är inget val, vi kommer helt enkelt inte att få produkter producerade, om vi inte erbjuder produkter med motsvarande innehåll av arbete eller kunskap.

Vi har under de sista femtio åren gynnats kraftigt. Våra samhällen har upplevt en utveckling av välståndet som till stor del baserats på arbete i utvecklingsländer. Detta håller nu på att ändras i snabb takt. Troligen förbrukar vi i nuvarande läge ungefär dubbelt så mycket arbete som vi producerar.

För arbetare i Europa som förlorat arbetet med produktion av varor uppstår ett utanförskap. Den tillhörighet till samhället som fanns för femtio år sedan, har brutits ner då produktionen flyttats. Även för flyktingar och andra invandrare finns nu ingen naturlig väg in i samhället och arbetslivet. Nuvarande läge blir bara absurt.

Politiskt måste vi enligt min mening starta att bygga en ny industri. Den stora utmaningen är att vi alla i genomsnitt troligen måste dubbla vår arbetstid under livet för att behålla nuvarande standard. Att åstadkomma en sådan minskad ersättning per arbetad timma blir mycket svårt.