Arbetshandel

Handel ses oftast i form av ekonomiskt värde.

Ett alternativt sätt är att se handeln som arbete. Att göra det kan ge andra aspekter på möjligheter och begränsningar.

Det är bara människor som använder pengar. Medelvärdet av det som produceras per person i ett land eller område kan beskrivas som BNP per person i det området, på engelska GDP per capita. Jag använder förhållandet mellan detta värde i olika länder för att räkna om handeln i USD till handel i årsarbeten.

BNP per person är inte detsamma som genomsnittsinkomsten för industriarbetare, men det är ett värde där jämförbara uppgifter finns från olika länder. Värdet beräknas så alla invånare ingår. Det innebär att barn, åldringar och andra grupper som står utanför arbetsmarknaden ingår. För att beteckna detta värde använder jag beteckningen årsinkomst, men det inkluderar således även personer utanför arbetsmarknaden

I fortsättningen kommer jag att koncentrera mig på förhållandet mellan Sverige resp EU28 och Kina, men liknande förhållanden finns med de flesta lågprisländer. Kinas storlek och inverkan av de kinesiska industrivarorna gör att jag valt Kina som exempel.

Hur förhållandet varierar över tid berättar också om de förändringar som skett och vad som kan förväntas.

Jag använder här: World Data Bank, World Development Indicators, GDP per capita (current USD). Diagrammet visar värdet för Kina, EU-28 och Sverige.

Diagram 1 : BNP/person och år i USD

Sverige och medelvärdet för de 28 länderna i EU följs åt relativt väl. Logaritmiska diagram visar hur värden förhåller sig till varandra, så att t ex dubbelt så mycket alltid har samma avstånd i diagrammet.

Sverige och EU-28 följs åt relativt väl även om vi sakta närmar oss resten av Europa då det gäller BNP/person. Kina skiljer sig däremot kraftigt från EU och närmar sig nu snabbt i BNP/person.

Mao Zedong dog 1976 vilket medförde stora förändringar i Kina. Under Mao skedde en betydligt långsammare utveckling av BNP/person än i Sverige och Europa. Detta medförde att årsinkomsten till slut kom att ligga på 1/100 av de svenska.

Under 1980-talet skedde stora reformer i ekonomin, vilket lett till hög tillväxt och kraftigt ökad årsinkomst. Den kraftigt ökande industrialiseringen medförde till en början behov av utrustning och maskiner från västländer.

Industrialiseringen medförde att Kina blev en ledande exportör av varor, till stor del beroende på det låga löneläget. Löneläget stiger nu snabbt och närmar sig det i EU.

Utrustning och kunskap för den fortsatta utvecklingen sker nu i ökande del internt i Kina. Västländerna får på så sätt en allt mindre betydelse. Inte bara produktionen utan även marknaden för produkterna hamnar i snabbt ökande grad i Asien.

Genom att dividera BNP/person i Sverige resp EU28 med det i Kina år för år, visar diagram 2 det antal årsinkomster i Kina som motsvaras av en årsinkomst i Sverige resp EU28.

Diagram 2 : Antalet årsinkomster i Kina med samma kostnad som en årsinkomst i Sverige resp EU28

Diagrammet visar att ”lönekvoten” Sverige/Kina har minskat från 90 till 8 från 1990 till 2014.

På grund av trögheter kommer troligen utvecklingen att fortsätta ytterligare några år, och jag har lagt in trendlinjer för detta. Hur långt löneutjämningen går är svårt att förutse. Det är t o m tänkbart att de svenska och europeiska lönerna kommer att hamna under de kinesiska. Mycket troligt är att vi får se stora förändringar på kort tid.

För att möta dessa förändringar bör vi, enligt min mening, snabbt bygga upp en industri igen. Det är nödvändigt att på nytt skapa en industri som kan leverera produkter som kan konkurera med pris och kvalitet. Det gäller både Sverige och Europa.

För att bedöma hur många årsinkomster som ingår i handeln med Kina utgår jag från handeln i USD och dividerar värdet av import och export år för år med årsinkomsten som BNP/person enl Diagram 1.

Jag behandlar i fortsättningen Sveriges handel med Kina.

Diagram 3 : Handel mellan Sverige och Kina enl ”UN Comtrade Database”

Av diagrammet framgår att Sverige mellan 1994 och 2004, räknat som pengar, hade ett exportöverskott i handeln med Kina. Efter 2004 har vi haft ett underskott.

Det betyder att allt färre varor från Sverige är attraktiva. Kina kan själv tillverka eller hittar leverantörer med bättre priser än de svenska. Handeln verkar dessutom stagnera under de senaste åren.

Då värdet av import och export i USD divideras med BNP/person enl diagram 1 får man antalet årsinkomster.

Diagram 4 : Handeln mellan Sverige och Kina uttryckt som årsinkomster

När inkomstfördelningen mellan länder blir allt mer jämlik innebär det att vi inte längre kan basera vårt välstånd på varor och tjänster som produceras i ”lågprisländer”. Vi måste räkna med att den ”lågprisproduktion” vi nu tar för given försvinner.

Omställningen som krävs är stor, bara för att kompensera för att handeln med Kina blir mer jämlik, måste vi i Sverige producera ytterligare en miljon årsarbeten för att behålla tillgången på varor.

Detta är en stor utmaning för samhället eftersom det innebär en kraftig minskning av vår standard.

Totalt innebär den ökade jämlikheten mellan länder att vi ”förlorar” ca två miljoner årsarbeten producerade i lågprisländer. Arbeten som vi således antingen måste producera själva eller avstå från att förbruka.

Sannolikt finns inte längre några andra länder som kommer att fortsätta att producera lågprisvaror för oss i den omfattning som vi vant oss med.

De länder som i fortsättningen bygger upp sin produktion, t ex afrikanska länder, kommer att göra detta i handel med länder som Kina som har en produktion av insatsvaror som dessa länder behöver för sin industrialisering.

Sverige och Europa har nedrustat sin varuproduktion på ett sätt som gör oss allt mindre viktiga som handelspartners.

De som tror att den standardökning som vi upplevt under de sista femtio åren till största delen är beroende på ökande automatisering och produktivitet i Sverige kan testa att sälja svenska skjortor till arbetare i Bangladesh eller svenskproducerade mobiltelefoner till Kina.