KC-Ranch

RC-ranch som exempel på ekologisk köttproduktion

Nyfödd kalv ”kom inte för nära”

Bakgrund

Ett argument mot paleolitisk kost är att den ger stor miljöbelastning då mängden kött är större än i den kost som rekommenderas av Livsmedelsverket. Nötköttproduktion anses då som mycket resurskrävande. Det går dock att invända mot denna argumentering.

Vi ser det som viktigt att produktionsmetoder bedöms så att fördelar och nackdelar med olika produktionsinriktningar framgår.
Paleolitisk kost

Paleolitisk kost kan som andra koster innebära stora variationer i sammansättning och resursutnyttjande. Gemensamt för de som äter paleolitisk kost är att livsmedlen väljs så att de är har likheter med vad vi som människor har utvecklats för under vår evolution. Det innebär således inte att vi utesluter produkter från jordbruk eller boskapsskötsel, endast att produkterna vi väljer är vad vi evolutionsmässigt rimligen kan vara anpassade till.

Fröer var, under de årmiljoner som vår utveckling sträcker sig över, normalt inte tillgängliga i större kvantiteter och är dessutom ofta skadliga utan tillagning. Fröer ingår således endast marginellt i en paleolitisk kost. I vilt tillstånd är det svårt att tänka sig att vi skulle komma över mjölk från andra djur. Det normala tillståndet är att vi inte ens tål modersmjölk då vi är äldre än 3 – 5 år. Mjölk och mjölkprodukter ingår således inte i en paleolitisk kost.

Makronäringsämnen är kolhydrater, fetter och proteiner. Det är dessa som står för huvuddelen av vårt energiintag, och för att täcka energibehovet är de i viss utsträckning utbytbara. Vi som förordar paleolitisk kost ser även dessa näringsämnen som mycket komplexa i sin samverkan med kroppen. Det innebär att vi inte utan vidare kan ersätta sammansatta sockerarter men enkla, inte heller kan vi ersätta gelbildande fiber med olösliga eller omättade fetter med mättade.

Då det gäller proteinerna är det inte enbart att alla aminosyror skall ingå utan i många fall kan proteinerna i sig ha avgörande betydelse för hälsan. Det är framför allt risken att proteiner eller proteinfragment orsakar immunologiska reaktioner och skadar vår hälsa. Detta gäller framför allt proteinkällor som mjölk och soja, som vi inte är genetiskt anpassade för.

För den som äter paleolitisk kost innebär det att frukt och grönsaker står för huvuddelen av kolhydrattillförseln. Honung och stärkelserika rotfrukter bidrar, både honungen och stärkelserika rotfrukter äts i begränsad omfattning.

Fröer som sädesslag, ris och majs och socker från sockerrör eller sockerbetor ingår inte. Frukt och grönt ger förutom kolhydrater en mängd andra näringsämnen. Det innebär att jag äter mellan 2,5 och 3,5 kg frukt och grönt per dag, det mesta rått. Detta är nästan 10 ggr vad normalkonsumenten äter och ger en volym på maten som är 2 – 3 ggr normalkonsumentens. Denna kost är inte restriktiv på kolhydrater och dessa når upp till samma energiprocent som för normalkonsumenten.

Trots dessa mängder är det svårt att nå upp till normalkonsumentens energiintag som den beskrivs enligt den senaste stora kostundersökningen i Sverige ”Riksmaten 1997-98”[1]. Inte heller kommer jag upp i de av livsmedelsverket rekommenderade mängderna kolhydrater vare sig i gram eller i E% utan når bara upp till ca 50 E% mot rekommenderat 55 – 60 E% [2 sid15]. Jag anser att det är en fördel att kosten är kalorirestriktiv, men det verkar som en minskning av snabba kolhydrater leder till en minskning av kaloribehovet. Viktnedgången verkar således inte bli så stor som en ren beräkning från kaloriintag och förbrukning borde ge, någon vetenskaplig undersökning av detta har jag dock inte sett. För mig är dock inte viktreduktion ett huvudargument för kosten. Det viktiga är att det är en mycket näringsrik kost som tillfredsställer kroppens behov. Att jag behöver mindre mängd kalorier ser jag som positivt ur resurssynpunkt.

Eftersom jag i enlighet med livsmedelsverkets rekommendationer försöker hålla nere den mängd fetter som jag äter till under 30 E% [2 sid15], kommer det återstående makronäringsämnet nämligen protein att öka i till 25 E% mot rekommenderat 10 – 15 E% [2 sid15]. Räknat i gram blir på grund av det mindre kaloriintaget skillnaden i proteinmängd inte så stor utan min paleolitiska kost innehåller 112 g protein/dag mot Livsmedelsverkets modellkost som innehåller 107 g/dag [2 sid15]. Viktigt är kanske att nämna att jag, trots att jag inte äter säd och baljväxter annat än marginellt, kommer upp i lika stora mängder vegetabiliskt protein som normalkonsumenten.

Ytterligare uppgifter om den paleolitiska kost som jag representerar finns i en artikel i Medikament [3], i samma artikel finns även fisken i kosten beskriven. De medicinska aspekterna på kosten behandlas i boken ”Maten och folksjukdomarna” av Staffan Lindeberg [4].
Köttproduktion och miljöbelastning

Produktionen av nötkött anses ofta som mycket resurskrävande och t ex i länken www.vegetarian.se/Kottfolder.html finns uppgiften ”Att producera kött kräver minst tio gånger så mycket mark som odling av vegetabilier med motsvarande närings-och energiinnehål,. 4 000 m2 åkermark kan producera 9 000 kg potatis på ett år men bara 70 kg kött.” Att det går åt mer än 50 m2 åkermark per kg kött verkar vara relativt vanligt, och antyder att köttproduktion normalt baserat på spannmål. Denna åsikt är kanske relevant för laktovegetarianer vars kost ”kräver” att korna stallas upp och förses med kraftfoder bestående av sädesprodukter, soja, palmolja mm för att ge mjölk året om, men inte för produktion anpassad för en paleolitisk kost utan mjölk.

Det hela är ur paleolitisk synpunkt lika vansinnigt som att slakta djuren och använda slaktkropparna för gödning av åkermark. Nötboskap är gräsätare och kan på ett utmärkt sätt smälta cellulosa, även om de, som alla idisslare, släpper ut metan när de rapar. Korna bryter ner cellulosan med hjälp av bakterier och jag antar att motsvarande utsläpp sker vid all naturlig nedbrytning av cellulosa.

Åkermark bör enligt mitt synsätt användas för produktion av grödor för människor, och endast spillprodukter från den produktionen bör användas till djurfoder. Om någon anser att vi människor skall äta mer blast, halm och andra spillprodukter bör de definiera att det är deras åsikt.

I en konventionell odling där fodersäd faktiskt används för produktion av griskött åtgår 7 m2/kg kött, inte 57 m2. Om produktionen sker så att åkermarken används till vegetabilier för humankonsumtion erhålls 2,5 kg vegetabilier men spillprodukterna räcker för att producera 0,2 kg fläskkött. Fläskköttet ”kostar” i det här fallet ”ingenting” resursmässigt då produktionen helt bygger på spillprodukter. Om spillet från 7 m2 kompletteras med grovfoder och bete erhålls 0,8 kg ekologiskt nöt och lammkött som i så fall ”kostar” lågproduktiv betesmark eller vallodling [5 sid 53]. I den paleolitiska kost som jag förespråkar ingår 2 – 3 kg frukt o grönt samt 210 g kött per dag en köttmängd som således kan produceras på endast spillprodukter från vegetabilierna.

Om vall läggs in vid t ex havreodling ger det ökad produktion av havre under den period havre odlas. Vallen och den ökade produktionen av havre innebär att nötkött kan produceras i stället för havre. Den minskning av havreproduktion som sker genom vallodlingen kompenseras av att kött produceras av vall och biprodukter. Beroende på avkastningen på de arealer som används kan minskning i kg havre per kg benfritt kött beräknas. De beräkningar som utförts visar att ett kg kött kan erhållas i stället för ett kg havre. Valet står då mellan samma vikt havre eller kött från en viss areal [6 s31, 32]. Det är naturligtvis så att detta exempel kräver en havreproduktion vilket gör att det endast är en mindre del av produktionen som kan ske på dessa premisser.

Det är således inte sant att det går åt 4 000 m2 åkermark för att producera 70 kg kött. Sanningen är att det inte behöver gå åt en enda kvadratmeter åkermark om man inte producerar mjölk för humankonsumtion. Dessutom behövs inga sojabönor eller någon palmolja för produktion av paleolitiskt kött.

Många som äter paleolitisk kost föredrar kött från baserat på vall och grovvoder. Ett bra sätt att producera detta kött är ranchdrift.
Ranchdrift för nötköttsproduktion

Nötköttsproduktion i ranchform är relativt ovanligt i Sverige, men vanlig på många andra håll i värden. Det är enligt min åsikt inte en bra miljöpolitik att enbart basera livsmedelsproduktionen på marker med hög avkastning och inte nyttja mark lämpad för extensiv drift. Vi har i Sverige gott om marker som lämpar sig bättre för ranchdrift än som åkermark. Denna boskapsskötsel bör kunna samverka med skogsbruk och odling av energiskog, där bark och löv kan användas som foder.

RC-ranch som är exemplet som används i den här beskrivningen ligger på Revingehed i Skåne, och hela företaget drivs ekologiskt. Uppgifterna om företaget kommer från en livscykelanalys som publicerats 2004 [7].

Arealanvändningen är totalt 2 500 ha, ingen del är åkermark, men 200 ha används för ensilage och plöjs vart femte år. Den stora delen 2 300 ha är således betesmark (975 ha), slåtteräng (900 ha) och skogsmark (225 ha).

Även denna kalv är nyfödd, den har torkat i pälsen men navelsträngen hänger kvar. Tidigare försök att märka kalvarna genom att ta upp dem på flaket till en fyrhjuling misslyckades. Kon hoppade med upp på flaket för att försvara kalven. Det var nödvändigt att bygga ett skiljehägn för att separera ko och kalv för märkningen.

Kalvningen sker på sensommaren på återväxtbetet. Kalvarna följer de digivande korna under vintern och flertalet avvänjs en månad före nästa kalvning. Tidigare avvänjning skulle ge för feta kor inför nästa kalvning. Alla djur övervintrar utan byggda väderskydd, men har gott om naturliga skydd för olika väder. Olämpliga vintermarker stängslas av, men djuren har en areal för övervintringen på över 1 ha per djur.

Djuren utfodras från november till april med ny och torr plats varje dag. Fodret läggs i högar med sådant avstånd att alla oavsett rang får tillräcklig tid att äta. Snöfria dagar betar djuren och äter gräs och sly. Det mesta av tillsyn och förflyttning av boskapen sker med häst.

Djurhälsan i besättningen är mycket god. Under 2003 dog avlivades eller nödslaktades endast 13 av besättningens 1650 djur (0,8 %) Under året föddes 566 kalvar helt i det fria, men naturligtvis övervakade, och mindre än 4 % av djuren veterinärbehandlades.

Med tanke på att det är djur som lever så fritt som de gör och att korna har möjlighet att utveckla sitt sociala beteende och sin omvårdnad om kalvarna, måste det bedömas vara en mycket god djurhållning. Att djuren under vintern inte koncentreras till en liten yta kring ligghallar minskar även det stressen och ett onaturligt beteende.

Avelsarbetet har pågått i över 50 år och baseras på traditionella mjölkraser. Storlek och juver är som synes anpassade till driften.

Gårdens avelsarbete med inriktning mot goda modersegenskaper, vinterhärdighet, lugnt temperament, goda klövar och bra juver har gett bra resultat. Ranchen producerar ca 177 ton kött per år. Av köttet är 83 % ungnötskött. För denna produktion åtgår ca 11 000 arbetstimmar. Arbetsinsatsen är således ca 4 min/kg.

Arealanvändningen är 0,014 ha/kg (Kumm K-I, Sveriges Lantbruksuniversitet Uppsala, opublicerade data). Uttrycks tillväxten som avkastning per ha blir det lågt eller 71 kg/ha vilket vilket motsvarar 140m 2/kg. Detta är inte åkermark och boskapen är inte uppfödd på sädesprodukter soja eller andra produkter som direkt kan användas för föda till människor.

Som jämförelse kan ”Gröna Gårdar” i Bohuslän producera ca 30 ton på 400 ha vilket blir ungefär motsvarande arealavkastning. Avkastningen i Sverige blir sannolikt låg för den här typen av produktion, men det är troligt att det går att öka avkastningen.

Den LCA -analys som gjorts av produktionen på ranchen ligger till grund för de slutsatser som jag drar då det gäller möjlighet till miljövänligare produktion av nötkött än den som är baserad på kraftfoder.
Proteininnehåll och födoenergi i kosten

Jämför vi totala proteinintaget från animaliska källor (exklusive fisk) mellan normalkosten enligt ”Livsmedelsproduktion och resursåtgång” [3] ingår 18 g köttprotein och 24 g mjölkprotein. Den paleolitiska kost som jag försöker hålla mig till

innehåller 40 g animaliskt protein per dag inget mjölkprotien ingår i min paleolitiska kost.

Den paleolitiska kosten har ett totalt energiinnehåll på 7,6 MJ (1 800 kcal), normalkosten har 9,2 MJ (2 200 kcal)

I den paleolitiska kosten ingår en relativt stor andel inälvor som inte finns i samma proportion i normalkosten, dessa ingår i det protein som redovisas. Att den paleolitiska kosten innehåller 35 E% protein mot normalkostens 25 E% innebär således inte att en större mängd protein från djur används.

För att jämföra nötköttets resursförbrukning antas hela köttmängden i respektive kost komma från nötkött. Detta är ingen rekommendation utan endast ett antagande för att kunna göra jämförelsen.

Frågan blir då om mjölkproduktionen är så mycket effektivare än köttproduktionen att detta kan ge en lägre miljöbelastning totalt då mjölkproteinet räknas in vid en konventionell djurhållning. En sådan analys bör naturligtvis utföras på en produktion av nötboskap med eller utan inriktning på mjölk.

Mjölken fryses inte utan distribueras färsk. Detta medför att köttproduktionen vid mjölkbaserad produktion sker året runt och att utfodringen baseras på kraftfoder (säd, raps, soja, majs, m m). Primärproduktion av detta foder blir mycket miljöbelastande, en belastning som till stor del genom ekonomisk allokering läggs på köttproduktionen.

I ”Maten och miljön” finns t ex energiförbrukningen för nöt och kött angiven vid normal kraftfoderproduktion. Denna LCA är utförd av SIK på uppdrag av livsmedelsindustrin.

Även produktion av nötköttet från KC Ranch finns analyserad på motsvarande sätt. Denna produktion belastas inte av att mjölk för humankonsumtion skall produceras och köttet lämpar sig bättre för paleolitisk kost genom bättre fettsyresammansättning och lägre total fetthalt.

Produktionen sker genom ranchdrift och är helt fri från kraftfoder. Slakten sker på sensommar och höst varför köttet under övriga delen av året bör distribueras som fryst.

Jämförs energiåtgången i de två analyserna är energiåtgången för ett kg benfritt nötkött 48 MJ för den konventionella uppfödningen men endast 6,4 MJ för ranchdriften. Kraftfoderbaserad produktion av mellanmjölk kräver 3,0 MJ/kg.

Det är att märka att det är kraftfodret i sig som är miljöbelastande och skillnaden är liten mellan konventionell och ekologisk produktion.

Normalkosten har en daglig energiförbrukning i primärproduktionen på 4,8 MJ för köttet och 1,5 MJ för mjölken beräknat på att kött och mjölk kommer från kraftfoderbaserad uppfödning. Paleolitisk kost baserad på ranchdrift ger en daglig energiförbrukning i primärproduktionen på 1,4 MJ

Normalkonsumenten förbrukar, med detta mått, således mer än fyra gånger så mycket naturresurser för det animaliska proteinet mot vad den paleolitiska kosten kräver om köttet produceras på ”paleolitiskt” sätt med hjälp av ranchdrift.

Motsvarande siffra för proteinproduktion med spannmål är ca 0,85 MJ / g protein eller 34 MJ för 40 g per dag. Naturligtvis är inte protein huvudändamålet med sädesproduktion, men frågan är hur mycket tomma kalorier vi behöver. Kolhydraterna kan vi med fördel få från grönsaker och frukt som är mycket rikare på övriga näringsämnen än säden är.

Ranchdriftens energiförbrukning på 6,4 MJ/kg benfritt kött kan även jämföras med konventionell uppfödning av gris, som kräver 23 MJ/kg kött, och kyckling som kräver19 MJ/kg kött. Ranchdriften kan ur detta, och många andra synsätt, betraktas som mycket skonsammare mot miljön än övriga alternativ som tagits upp.

Samdrift med nöt, får och get ger flera fördelar. Tillväxten blir bättre för vart och ett av djurslagen, markarealen ger bättre avkastning, problemen med parasiter minskar. Fåren betar gräset vid spillningen efter nötboskapen och sprider näringsämnena effektivare.

Ranchdrift kräver för att producera kött (ca 40 kg kött + 4 kg inälvor per år) till ett paleolitiskt kosthåll ca 0,6 ha per person. Naturligtvis är inte avsikten att allt kött skall vara nötkött utan fågel och gris kan mycket väl dominera kostens köttandel.

 

Referenser

1. Riksmaten 1997-98, Kostvanor och näringsintag i Sverige, Metod och resultatanalys. Stockholm: Livsmedelsverket; 2002.
2. Enghardt Barbieri H, Lindvall C. De svenska näringsrekommendationerna översatta till livsmedel. Stockholm: Livsmedelsverkets rapport nr 1/2003.
3. Norder S. Livsmedelsproduktion och resursåtgång. Medikament 2004;2:82-7.
4. Lindeberg S. Maten och folksjukdomarna – ett evolutionsmedicinskt perspektiv. Lund: Studentlitteratur; 2003.
5. Kumm Kg-I. Hållbar ekologisk köttproduktion. Sveriges Lantbruksuniversitet rapport 129 Uppsala: SLU; 1999.
6. Kumm K-I. Kyckling, biff eller gröt?, Kungl Skogs-o Lantbruksakademiens Tidskrift 137:5 Stockholm;1998.
7. Cederberg C, Nilsson B. Livscykelanalys (LCA) av ekologisk nötköttsproduktion i ranchdrift. Göteborg, 2004: SIK-rapport Nr 718.

 

Anmärkning

Detta är en redigerad version av en text som skrevs 2006. Faktainnehållet är samma men texten har kortats ner och anpassats till denna publicering.