Naturliga gifter

Relativt ofta ser jag uppfattningen att ord som ”naturligt”, ”naturliga råvaror”, ”ekologiskt” står för att produkterna inte innehåller gifter. Detta är naturligtvis fel. Någon klar definition av vad som menas med gift har jag inte hittat och ordet används ofta i betydelsen skadligt ämne

Nästan oberoende av hur ordet gift definieras innehåller de flesta av våra livsmedel gifter. Detta gäller framför allt fröer och groddar men även andra delar av växter. Alla organismer måste skydda sig mot att bli föda för andra. Växter är beroende av att använda kemiska ämnen (gifter) till sitt försvar. Växter som är resistenta mot olika angrepp (en viktig egenskap i ekologisk produktion) är detta tack vare att de producerar gifter som skyddar.

Att frö och groddar är speciellt giftiga beror på att de är avgörande för om en växt skall kunna fortplanta sig, så att arten lever vidare. Fröer skall ofta klara långa perioder utsatta för angrepp från virus, bakterier, svampar, nematoder, insekter, gnagare m m. Försvarssystemet, oftast i form av gifter, ska kunna skada alla angripare. Inget gör människor speciellt tåliga mot något av dessa gifter.

Om ”alla” växter använde samma gifter skulle den angripande organism som knäckte försvaret få tillgång till energin i växterna. Detsamma gäller om endast en försvarsmekanism används. Ofta är det bakterier som genom sin snabba generationsväxling kan klara att bryta ner gifter.

Både produktion av gifter och att bryta ner dem kostar resurser för respektive organism. Om ett djur kan använda en kraftigt giftig växt får det tillgång till resurser som andra inte kan använda. Vissa djur sänker ämnesomsättningen för att minska giftverkan. Exempel på detta är koalabjörn, panda och sengångare.

Ett extremt exempel på gifttålighet är pilgiftsgrodor som kan ha ett gift i huden som är så kraftigt att ett hundratusendels gram dödar en människa. Grodorna har utvecklat en tålighet mot giftet, som de troligen får i sig via insekter som ätit giftiga växter. Dessa växtgifter ansamlas i grodornas hud och de använder således växtgifter för att försvara sig.

Människan är allätare, en något märklig beteckning eftersom vi inte kan smälta cellulosa som är basföda för många andra djur. Med vårt lilla matsmältningssystem och vår energiförbrukande hjärna är vi beroende av energirik föda.

Protein har vi under jägare- samlare-tiden huvudsakligen fått via animaliska produkter. Växtproteiner kommer huvudsakligen från fröer vilket jag ser som riskfyllt. En del växtproteiner, som gluten, kan för vissa personer innebära att slemhinnan i tarmen skadas. Se t ex information från 1177.

www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Glutenintolerans/

Växter har genom miljarder år utvecklat en mängd system för att skada djur, och öka växtens möjlighet att överleva. Så fort den sexuella fortplantningen hos djur blev viktig blev det en angreppspunkt. Växter som producerade proteiner som ingrep och störde djurens fortplantning dök upp.

Dessa proteiner fytoöstrogener har ingen annan funktion för växten än försvar mot växtätare. De är så effektiva att det finns exempel på att växter kan utrota t ex kaniner i ”sitt” område.

På något konstigt sätt har dessa ämnen kommit att anses som nyttiga. De kan ha fördelar för kvinnor i vissa åldrar, men att ge kvinnliga könshormoner till barn eller män, vill jag inte rekommendera.

Syntetiska ersättningar för bröstmjölk baserade på sojaprodukter kan ge en koncentration av fytoöstrogen hos småbarn som är mer än 20 000 gånger högre än deras normala nivå. Detta är upp till 100 gånger högre än nivåerna av estradiol hos en gravid kvinna.

En uppfattning av dess påverkan är ett tidigare använt graviditetstest.  Vid tester injiserades liten mängd urin från kvinnan på en mus, efter fyra dygn kunde påverkan på musens äggstockar ses. Min uppfattning är att halten i musen kan ha varit en 1/100 av halten i kvinnans urin. Halten av fytoöstrogen i spädbarnen blir således ca 10 000 gånger så stor.

Jag skulle inte tillåta en sådan påverkan på ett eget barn, och har svårt att förstå hur någon kan anse att detta är bra. Hela barnets könsutveckling påverkas. Dessutom har ett antal andra effekter har identifierats vid djurförsök.

Även fytoöstrogener som en kvinna får i sig under graviditeten kan ha allvarliga konsekvenser för fostret under vissa kritiska delar av fosterutvecklingen.

Potatisfamiljen Solanaceae har ca 2 000 arter t ex potatis, tomat, tobak, aubergine, kapkrusbär, paprika, chilipeppar, spikklubba, bolmört, belladonna och alruna. Många av dem (de flesta) producerar glykoalkaloider med hög giftighet.

Halterna hos potatis, och de andra arterna som äts, har inte undersökts ordentligt under olika förhållanden. Åtminstone ett par sorter av potatis har dock tagits bort ur sortimentet på grund av att de ofta orsakade förgiftning (sommardiarre). Dessa sorter är ”Ulster Chieftain” och ”Magnum Bonum”.

De gifter som förekommer naturligt i växter har sannolikt en giftverkan på människor som sammanlagt är 10 000 gånger så stor som giftverkan från rester av syntetiska bekämpningsmedel. Den absolut största uppmärksamheten när det gäller säkerheten hos vår mat gäller dock de syntetiska ämnena.

Som jag ser det har vi en hel flock elefanter i rummet, men vi ser dem inte, för de är gröna. I stället jagar vi några möss.

Jag förstår att livsmedelsverket och andra inte vill orsaka att människor undviker att äta grönsaker, rotfrukter, bär eller frukt. Detta är en åsikt som jag delar. Vi behöver äta mycket mer grönt än vi gör nu. Fördelen med att äta frukt och grönt överväger normalt kraftigt nackdelarna. Problemen med bekämpningsmedelsrester ser jag som marginella, även om de naturligtvis skall övervakas och hållas på låg nivå.

Ett viktigt sätt att minska skador från naturliga gifter är att äta många olika växter, från många växtfamiljer. Som för nästan alla giftiga substanser minskar skadeverkningarna snabbare än mängden då man minskar det man får i sig.

De flesta svenskar äter på veckobasis troligen mindre än 10 sorter av frukt och grönt. Min uppfattning är att vi vinner mycket om vi kan öka detta till åtminstone 20 sorter. Samtidigt bör vi dubbla mängden frukt och grönt, framför allt bladgrönsaker som löksorter, kålsorter, blekselleri, spenat och sallat. Mängden nyttiga näringsämnen i t ex vitkål är stor. Vitkålen innehåller mer kalcium per kalori än mjölk, kål kan alltså fungera som en bättre och miljövänligare källa till kalcium än mjölk.