Att resa med tåg

Under september 2017 reste jag med Interrailkort (3074 kr) för att vandra Camino Santiago de Compostela.

Efter övernattning i Hamburg (hostel 325 kr) fortsatte jag mot Paris. Tåget blev försenat och jag missade snabbtåget till Biarritz dit jag skulle komma sent på kvällen. Hotellet gick inte att avboka (562 kr). Liggvagn till Toluouse kostade naturligtvis extra och en stor del av följande dag gick till omvägen.

Hemresan via Madrid fungerade. Men det inte gick inte att boka platsbiljett på franska tåg från stationen i Madrid. Jag visste således inte om det gick att få plats på liggvagnen till Paris.

Kostnaden för interrailkort, platsbiljetter och övernattningar (men inte mat) blev 5 930 kr. När sex dagar gått åt till resande, kunde jag inte gå vandringen på de 24 dagar som återstod på Interrailkortet. Som planerat avbröt jag och återvände till Sverige, men bestämde mig för att efter några veckor fortsätta vandringen.

Resa nummer två valde jag att göra med billigt flyg. Kostnaden var under 1 000 kr och var väg tog mindre än en en dag (flygtid ca 3 h).

Om flygskatt ska åstadkomma att resenärer av ekonomiska skäl väljer tåg, bör skatten vara 6 000 kr inte 60 kr. Detta är knappast realistiskt men visar hur stor skillnaden är.

Flyget fungerar internationellt, ett norskt bolag flyger dig från Sverige till Spanien utan problem. Så är det inte för tåg. Som exempel har elektriska tåg i Danmark en spänning på 25 kV 50 Hz, medan Sverige har 15 kV 16 2/3 Hz. System för signalering och säkerhet är dessutom olika. Om det inte är specialbyggt kan ett svenskt (eller norskt) tåg följaktligen inte passera Danmark.

Tekniska skillnader och protektionistiska tendenser gör att tåg huvudsakligen är knutna till den egna nationen. Tänk tanken att endast franska flygplan får passera Frankrike och tyska Tyskland så framgår skillnaden. Resan skulle då troligen kosta mer än 6 000 kr och ta betydligt längre tid.

Ett ”gemensamt” tågsystem värt namnet i Europa kräver att EU kan fatta tvingande beslut. Detta och många liknande frågor anser jag att vi på allvar bör ta upp med våra politiker. Vill vi ha en järnväg som kan konkurrera med flyget krävs gemensamma åtgärder.

Journalister och media måste även på allvar rapportera från EU och hålla igång intresset för de många frågor som kräver gemensamma lösningar, inte bara späda på nationalism genom att skriva om snus, bananer och liknande.

Tåg medför mycket mindre miljöbelastning och kostar mindre än godstransport med lastbil, eller resa med personbil. Saknas gemensamma system blir det tyvärr bara i teorin.

Enas inte Europa om frågor som dessa minskar våra möjligheter i framtiden. Kina har byggt vägar och järnvägar för ”den nya sidenvägen”. De har skapat infrastrukturer och allianser för transporter mellan Kina och Europa.

De första tågen har redan anlänt från Tangshan i Kina till Antwerpen i Holland. Tåg till Finland går redan och under 2018 kommer sannolikt persontrafik igång, även på andra sträckor än via transsibiriska järnvägen.

Kvinnor – män – evolution

Evolution kan beskrivas som en kombination av variation, selektion och arv. Vi har formats till de människor vi är under 2—3 miljoner år. Det är ca 100 000 generationer.

Variationen är de mekanismer som gör att varje individ har lite olika egenskaper, det kan t ex vara styrka, snabbhet, uthållighet. Även mentala egenskaper som förmåga till planering, kommunikation och samarbete eller dominans och undergivenhet ingår.

Selektionen innebär att det i varje generation föds fler än de som överlever. De med egenskaper som är anpassade till miljön har större chans.

Kvinnor investerade mycket mer i ett barn än män i en jägar- samlarmiljö. Amningen pågick ca fyra år. Det innebär att en kvinna investerade fem år i varje barn och fick max sex överlevande barn.

Dödligheten bland barn var hög och en kvinna fick i genomsnitt två barn som själva fick barn.

Det var därför mycket viktigt för kvinnor att välja män som gav hög överlevnadsmöjlighet för barnet. Män med svagheter valdes inte. Dominerande män fick på så sätt barn med flera kvinnor.

Förlusten av en kvinna var en mycket större förlust än förlusten av en man för gruppen. Genetiskt blev kvinnors egenskaper fokuserade på överlevnad och omvårdnad av barnen. Risker undveks, om en kvinna dog, förlorade gruppen även de barn som hon skulle få. Variationen bland kvinnor var relativt liten, för att genetiskt minska riskerna.

Män varierade mycket mer, de var t ex både dummare och klokare än kvinnor, framför allt tog de fler risker.

Skulle gruppen få honung måste någon klättra upp i trädet, sticka in handen i håligheten och, trots bina, plocka ut honungskakorna. Det var sannolikt en man som gjorde det. Att döda en buffel blev på samma sätt en uppgift för män. Inte för att kvinnor inte kunde klara det, utan för att ett antal jägare kom att dö oavsett kön. Evolutionärt kunde gruppen ”tolerera” den förlusten av män, men inte av kvinnor.

Vi lever nu i samhällen som förändrat (och förändrar) vår miljö och kultur, i en för evolutionen oerhört snabb takt. En förändring som är omöjlig att backa.

Våra gener ger egenskaper, både fysiska och psykiska, som gör oss anpassade för livet som jägar- samlare. I samspel med miljön (kulturen) ger de förutsättningarna även i vårt moderna samhälle.

Kvinnor investerar fortfarande mycket i barn. Även med ”bara” två barn i snitt, och barnomsorg, är investeringen stor. Kvinnor bland jägar- samlare fick uppskattningsvis 50 menscykler. En modern kvinna kan räkna med över 400, med de problem de medför.

Jag anser att vi gör oss själva en otjänst genom att alltför lite ta hänsyn till genetiska skillnader mellan män och kvinnor. Kulturen betyder inte allt. Både kvinnors och mäns egenskaper behövs.

Jämlikhet betyder inte att alla är lika.