Hantverket som formade människan

Denna text handlar om hur människan formades av stenen under den tid vi använt stenar som verktyg. Detta hantverk kallas stensmide.

Vi har lärt oss att forma stenen, men vår egen utveckling har samtidigt formats av stenverktygen.

Tidiga människor (Homo Erectus, Homo Habilis) började för ca 2,6 milj år sedan utnyttja näringen i ben, efterlämnade av rovdjur och asätare. Dessa innehöll märg som var energirik men svåråtkomlig. Genom att krossa benen med sten blev denna ”nya” mat tillgänglig.

De vars händer hade lätt att hantera sten fick en fördel. På det sättet kom våra händer undan för undan att anpassas för att hantera redskap. Samtidigt gick vi allt mer på två ben, vilket lämnade händerna fria att bära och hantera verktyg. Sten kunde förses med en spets eller egg och skärande avslag kunde tillverkas vilket gjorde stenredskapen allt viktigare.

Sten användes inte bara för att komma åt märg, utan även för att hävda tillgången på as mot andra djur. En spetsig huggsten blev mycket effektivare än huggtänder och klor. Även delar av köttet blev nu möjligt att komma åt. Samarbete mellan flera var troligen nödvändigt för att vinna över andra asätare.

Kött och märg var mycket energirikare än den tidigare kosten baserad på smådjur och växtdelar där löv troligen var en stor del. Mag- tarmsystem kom att anpassas till denna energirikare kost och kunde minska i storlek. Det gjorde oss mer lättrörliga och vi kunde i ökande omfattning själva jaga. De växtdelar som var energirika och lättsmälta fortsatte dock att vara en viktig del av kosten.

De som bäst kunde kommunicera och planera jakt och insamling av växter, fick det bästa utbytet. Hjärnan utvecklades, blev större och krävde mer energi. Planering och samverkan blev allt viktigare.

Som vuxna förbrukar vår hjärna ca 25%, 2 000 kJ/dag (500 kcal/dag). Det är ca fem gånger så mycket som ett genomsnittligt däggdjur med samma vikt, eller ca tre gånger det hos apor.

Jämfört med andra primater har vi ungefär samma förbrukning av energi per kg kroppsvikt. Några andra organ måste ha minskats. Det är framför allt matsmältningssystemet som står för den minskningen.

Jakten och insamling av växtdelar med lättillgänglig energi blev möjlig genom stenhantverk och större hjärna, men vi blev även beroende av dessa energirika livsmedel.

Stensmide (att bearbeta sten med slag), vår kropp och vår hjärna utvecklades således i samspel. Hantverket formade på det sättet händer, tvåbenthet, tanduppsättning, matsmältning, kommunikation och samarbete. Vi blev jägare- samlare.

Spetsade grenar blev spjut, som då de försågs med stenspetsar blev mycket effektiva vapen. För ca 500 000 år sedan lärde vi oss utnyttja elden. Det förstärkte vårt beroende av kunskap och påskyndade vår fysiska omvandling.

Paleolitisk kost

Enligt mitt sätt att se orsakar vår västerländska kost en rad sjukdomar. Förändringarna i vår kost under de sista femtontusen åren har varit så snabba att vi inte hunnit anpassa oss mer än marginellt.

Trots att en del av oss inte reagerar på mjölksocker kan vi ändå skadas av mjölkproteiner. Den intolerans mot mjölksocker (laktos) som de flesta människor får efter spädbarnsåldern kan vara ett skydd, som de av oss som ”tål mjölk” saknar.

De flesta delarna av en växt skyddar sig med ”gifter”, detta gäller framför allt fröer och groddar. En oskyddad växt överlever inte så att den kan fortplanta sig och leva vidare. Att äta fröer är minst sagt tveksamt, men även andra växtdelar är skadliga.

En del i den moderna växtförädlingen försöker minska de naturliga gifterna. Några potatissorter i Sverige har tagits bort under min livstid. Några av de ursprungliga sorterna i Sydamerika, där vår potatis kommer från, är mycket giftiga.

Mer om detta och den kost som baseras på det synsättet ”paleolitisk kost” finns under rubriken ”Kost och hälsa”.